Varför måste gräset alltid vara grönare på andra sidan......även när man är på andra sidan?

Jag längtar hem så det gör ont...ja det gör jag. Fan. Jag trodde aldrig någonsin att jag skulle känna såhär. Saknar lugnet, maten, luften, mellanmjölksmänniskorna, sommarregnet, gummistövlar, smultron, tussilago, grilla på stranden....
Det var ju inte meningen, jag har det ju så bra härborta i Sunny California, lever min dröm och gör vad de flesta aldrig ens vågar drömma om. Jag får så mycket komplimanger varje dag av folk som beundrar hur jag orkar och vågar...
????????????????????

Förväntningar är min största fiende som tar över så jag inte ens vågar tänka efter längre. Så när tankarna och känslorna kommer över mig allt på en gång, så orkar jag inte hålla emot längre. Jag har varit så tacksam för allt jag får uppleva och vara med om. Men just nu känner jag mig så fruktansvärt otacksam och allt jag vill är bara att åka härifrån. Jag blev förälskad i USA när jag kom hit för snart 3 månader sen. Men det var jag ju tvungen att göra? Eller? Annars hade det ju varit fel, jag som hade sett fram emot så mycket...
Men jag hatar ytan här, jag hatar detta landets system, deras löjliga lagar och bestämmelser, deras hets. Så kanske jag inte alls kan göra det här, jag kanske inte pallar, jag är inte den som är med överallt och jag kanske inte är tillräckligt stark?
Jag är så förvirrad, vet varken ut eller in just nu....
De senaste dagarna har jag bara varit så kluven. Ena sekunden är allt toppen och jag vill inte byta bort mitt liv en sekund, nästa stund kommer jag på mig själv att längta efter Svenssonlivet. En fast punkt. Jag vill bo i ett radhus, ha en volvo och 2 barn, en flicka och en pojke, en man som jag kan älska ovillkorligt, och som älskar mig. Kommer det nånsin att hända? Och det ville jag väl inte???? Vad är detta liksom? Jag som alltid varit så anti. Blir lite rädd för mig själv...kommer den biologiska klockbomben att börja ticka när man fyllt 26?
Jag ville ju det här, eller ville jag det? Kluven. I massa små bitar. Vet inte. Och då kommer det där krypet i kroppen igen. Jag vill dra...dra iväg! som alltid när jag blir förvirrad. Ta mitt pick och pack och dra. Spelar ingen roll vart. Bara jag är på väg nånstans på nytt igen. Varför kan jag inte bara vara nöjd...
Varför måste gräset vara grönare på andra sidan, även när man är på andra sidan?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Love you and miss you...

 


Fox Studios, Divorce Court och jag...


Förra veckan var jag i Hollywood på en audition för ett castingbolag. I vanlig ordning gick allt bra, tills vi kom in på det faktum att jag inte är laglig att arbeta här i USA på mitt studentvisum. Men denna gången, fick jag ut lite mer ändå. Damen som intervjuade mig blev nämligen så förtjust i mig och att jag var från Sverige, att hon gav mig ett nummer till en kvinna som jobbade med att casta publiken till några av de talkshower som slösänds hela dagarna på de största tv-kanalerna här. Hon sa åt mig att ringa henne och hälsa vart jag fått numret ifrån, eftersom de betalar cash upp till en viss summa. Jag ringde henne och igår gick jag upp klockan halv fem, för att halv åtta vara på FOX studios, lokaltarfiken är fruktansvärd här.
Showen som jag skulle vara publik i heter "Divorce Court" och är en av alla court shower i detta märkliga land. Jag har som alla andra alltid fascinerats över vad det är med alla dessa tv-program som har så höga tittarsiffror. Och jag har alltid undrat hur folk kan gå på att det är riktiga människor och riktiga fall det handlar om, när det är så uppenbart att de bara spelar rakt igenom. Ingen kan väl vara så dum, ingen kan väl se så konstig ut och ingen kan väl uppträda så sjukt? Eller??? Därför såg jag mycket fram emot att få komma in bakom kulisserna och ta del av detta spektakel som gås på av så många människor varje dag...
Här är ett av de klipp som fick bli min research dagen innan inspelningen:
När jag efter vad som kändes som en evighet, kom dit checkade vi in och var tvungna att lämna ifrån oss telefoner och annan "kamerautrustning". Sen var det kaffe och donut som gällde, innan vi i samlad trupp fick lov att gå på toalettbesök. Det var strikt förbjudet att vandra omkring på området själv eller gå ifrån gruppen och vi var tvungna att hela tiden ha en vakt med oss. Efter fikapausen var det säkerthetskontroll för att kolla så vi inte hade smugit ner en pistol eller två i väskan. Det hade vi inte, så vi fick kliva in i studion och ta plats i bänkarna.
Sedan rullade det på, det ena konstiga fallet efter det andra. Det var par som stämde varandra på 50 dollar för att de hade rivit sönder varandras skjortor, par som inte kom överens om hur de skulle uppfostra sina barn, svartsjuka transor, och så vidare och så vidare.
DET VAR INGET SKÄMT !!!  De var verkligen så dumma i huvudet som de verkar på tv. Helt ofattbart, men väldigt väldigt underhållande. Den här domarn var fruktansvärt rolig och smart, hon satte dit en del idioter och fick dem att tiga.
Jag träffade massa roligt folk under dagen igår och kommer med all säkerhet att ställa upp fler gånger!
Efter att ha blivit 54 dollar och en och annan aha-upplevelse rikare, har jag än en gång konstaterat att Amerikatt verkligen är ett land med människor utan dess like...och att jag befinner mig mitt i kaoset!
Jag kommer med glädje att dela med mig av klippen när de kommer ut, så ni också får ta del av dessa galenpannor...
Nu ska jag krypa ner under täcket igen och försöka att inte hosta upp mina lungor. Adios!

En underbar upptäckt i kyldisken...

Resten av året är räddat och pluggnätterna blev genast lite mysigare!!!
Jag har hittat FILMJÖLK !!!!
Blev helt överlycklig när jag efter skolan idag, tog en sväng in på Trader Joe´s (som för övrigt är bästa mataffären jag nånsin besökt, japp inklusive Sverige). Jag var nära att gå förbi, då jag i slowmotion vände mig om och fick syn på det härligaste av härligast! Jag trodde inte mina ögon, här har man sörjt både morgon och kväll över att de inte har någon filmjölk i det här landet så att man kan äta ordentlig kvällsmat. Och så springer man på det en dag som denna. Wonderful !!!
Så pappa, nu kan vi ha filmjölks-dejt via skype !!! Vi kan ju åtminstone låtsas att vi sitter vid köksbordet och flamsar hemma i Värmland...
Idag har annars varit en bra dag, 31 grader varmt och inte ett moln på himlen. I skolan var det fest och de firade det persiska nyåret så det stod härliga till:
Imorgon skall jag plugga heeeeela långa fredan, och in till Hollywood en sväng på eftermiddagen!
GODNATT OCH PUSS OCH KRAM OCH SOV GOTT !!!

En helt egen artikel i en av sveriges storsta kvallstidningar...

Idag kom Aftonbladets artikel om mig, som jag berattade om. 

Har kan ni lasa om hur det blev:


http://www.aftonbladet.se/temahogskola/article8690778.ab



Puss och Kram


40 dagar....

Har jag verkligen varit i USA så länge?! Tiden bara rusar iväg och snart är det dags att ta sommarlov. Eller ja, sommarlov och sommarlov. Jag måste få tag på ett nytt jobb hemma i Svealand, eftersom jag tvingats att säga upp min tjänst på KPL. Så nu blir det bråda dagar, det var ett tag sen man sökte sommarjobb...

Så vad har har hänt den senaste tiden. Varför har jag inte bloggat? Skola skola och skola (+ lite annat...). Jag ber så hemskt mycket om ursäkt och ska försöka skärpa mig med detta. Study International, byrån som hjälpte mig med ansökningar osv i höstas, länkar numera till min blogg på deras hemsida www.studin.se. Det betyder att det inte längre bara är nära och kära som följer californicated, utan även de som besöker studin.se och är nyfikna på hur det är att plugga i USA. Det är ju trevligt och jag hoppas att jag kan vara till hjälp för den som behöver!
I och med detta dröjde det inte länge innan jag fick ett mail från Aftonbladet (!) som ville göra en intervju med mig för deras bilaga "tema högskola". Superroligt tycker jag, så ska ikväll sätta mig och svara på frågorna. Det blir spännande och ett litet upplyft efter en rätt tung vecka. Jag har haft några dagar av hemlängtan och saknad av Sverige. Det är lustigt hur man fungerar och smekmånaden är ett faktum. Det är sant att man inte fattar vad lyckligt lottad man är förrän man får en chans att se det på avstånd. Usa är ett väldigt roligt, spännande och exotiskt land på alla sätt och vis och jag är fullkomligt förälskad. Men jag måste säga att så mycket som jag uppskattade IKEA när vi var där i veckan, det trodde jag aldrig skulle hända. Köttbullarna var liksom inte ens goda och räkorna var vattniga, men det var en varm känsla som infann sig när vi vandrade runt bland Billybokhyllor och Ektorpsoffor:
Lite gott och blandat från veckan som gått:



Lunch i solen på campus

Parteyyy!
Riffe å jag
En liten skymt fick man...
Imorrn kommer jag vara död så länge som jag varit vaken nu...
Miss you all
puss!

Jag ska minsann aldrig mer plugga...

Sitter pa Starbucks och vantar pa Ann och Riffe for en ledig kvall. Har varit i skolan sen 9 imorse och kom inte ifran forran halv atta idag efter Make Up class, sa jag ar ratt trott. Det marks att det inte var igar jag satt i skolbanken kan jag saga. Och de ar duktigt noga med att ge laxa varje class. Men det ar sa roligt, till och med att gora laxor ar kul, det trodde jag aldrig att jag skulle saga. Kommer val ihag min studentdag nar jag var 100% saker pa och sa bade till mig sjalv och andra att jag minsann ALDRIG skulle plugga igen. Och nu sitter jag har, I USA och studerar och lar mig for glatta livet!!!
Puss och kram hjartebarn

+ på självförtroendekontot och swedish meatballs succé...

Idag har varit en mindre bra dag....eller vad man nu ska säga. Bitterljuv? Ok, så här var det att i måndags var jag i Beverly Hills på en intervju för One Source Talent. De är en typ av agency som länkar mellan skådespelare/modeller och arbetsgivare, kan man säga. Jag gick dit mest för erfarenhetens skull och för att liksom träna på hur man gör när man "säljer" sig själv. De blev förtjusta i mig till min glada förvånelse (är det ett ord, verkligen?) och ville ha mig tillbaka på en andra urvalsintervju, då de också skulle ta lite bilder. Så, jag såg fram emot det mycket och gick förväntansfull dit idag. Till saken hör ju en liten, eller ja ganska stor detalj egentligen. Jag får inte under några omständigheter arbeta i USA på mitt studentvisum utan riskerar då att bli utslängd ur landet och bli portad i, säg 10 år?!!!

Så, i allafall. Jag visste ju detta mycket väl, men eftersom jag inte alls räknar med att få jobb här på länge länge, om ens alls tänkte jag ju bara testa hur långt jag kunde gå. Har jag en chans över huvudtaget? Så när tjejen som intervjuade mig, med ett stort leende berättade att de hemskt gärna ville jobba med mig, stelnade jag till i hela kroppen. Och sen kom frågan;
- Har du arbetstillstånd här? Gaaaaaahhh!!!! Frustrerande värre, förklarade hon för mig att de, hur gärna de än vill, inte kan samarbeta utan det....

Jag vill såklart heller inte ta risken att arbeta olagligt. Vi befinner oss i US and A, folks. Men så gav hon mig sitt kort och sa att jag, om någonting förändras och läget förbättras, inte skulle tveka att höra av mig. Och det räckte för mig. Ett steg till på självförtroendetrappan.

När jag var på väg hem bestämde jag mig för att bjuda mina roomies på Swedish Meatballs och hoppade av bussen för att inhandla. Det mesta.......dvs allt utom det viktigaste: Lingonsylt! Det finns inte!!! Ingenstans!!!

Men det gjorde ingenting, svart vinbärsgelé fick duga och det blev en succé. Jenkarna älskade det! De jag bor hos har rötter i Mexico, så de äter käk med spice om man säger så. Jag var lite nervös över att de skulle totalt förkasta vår smaklösa svenska mellanmjölksmat, men faktum är att de bara åt och åt....och åt! Ännu ett steg på självförtroendetrappan?! Nästa gång blir det dock en IKEA-tur innan...


Imorgon skall jag statista i en film som de spelar in i en studio nära där jag bor...men jag är lugn, det är utan ersättning, så "polisen" får säga vad de vill

Får inbjudan till premiärfesten dock!



A SWEDISH MASTERPIECE BY A SWEDISH MASTER CHEF:















TaCk OcH hEj LeVeRpAsTeJ










Ännu en bra dag...


GODMORGON SVERIGE!!!

Idag har varit en bra dag i skolan. Man kan alltid hoppas, men jag tror inte att det komma vara så här varje dag....


Dj:s som spelar grym musik! Brandmän som vandrar omkring och bjuder på grillad korv med bröd, sockervadd och popcorn till für alles! Min första class, Voice var inställd. Den som jag hade sett fram emot så mycket. Men det blev lite häng i solen istället, och det var inte fel det heller efter dessa två regniga dagar.

På eftermiddagen hade jag grammar & writing. Mycket intressant måste jag säga. Det är lustigt hur mycket man kan glömma på 10 år. Och vad som mer är lustigt är hur kul man kan tycka att grammatik och meningsuppbyggnad helt plötsligt är roligt. Jag vet svaret: När man har något att praktisera kunskapen på och förstår innebörden av hur viktigt det faktiskt är att kunna dessa små detaljer. Det är då det börjar bli intressant! Synd bara att man inte fattar det i årskurs 8... Fast å andra sidan, hur skulle man kunna veta det? Då var det mycket lättare att bara banka in alla svar i huvudet kvällen innan provet, och vad gör det sen om man glömt bort dem redan när man är på väg ut ur klassrummet?! Man behöver ju ändå inte använda skiten....

Min sista lektion idag var Stage Makeup! Såååååå roligt och en helt underbar lärarinna, som har lika mycket erfarenhet och kunskap om teaterkonsten som hon har kroppshydda. Med andra ord, denna kvinna kan lära oss mycket. Läxan till nästa class är att titta oss själva i spegeln och markera på en bild av ett ansikte, varenda liten rynka, leverfläck, ärr och vilken ansiktsform och hudnyans vi har. Sen ska vi nästa class göra vår första makeup. Vi kommer förstärka våra "fina"sidor och "täcka" våra mindre attraktiva detaljer. Spännande värre...

Efter skolan tog jag en sväng på "Americana" Glendales shoppingarea. Köpte ett par jeans, och en top som jag ska ha imorgon. Då ska jag nämligen bli en erfarenhet rikare...mer avslöjar jag inte!


Godnattkram från mig :)







Glendale Community College


GCC








"Oedipus The King" av Sophocles, veckans läxa i Drama
Heirtage






Cafeteria















Sockervadd





Amanda, som går i min "Voice" class











Massa sockervadd





Blond?



Firefighters vid grillen







"Americana"+Pizza


Ett försök till förklaring....?!?




Idag har varit en grå och regnig dag i Los Angeles men det gjorde inget för jag haft skola från nio på morgonen till sju på kvällen!!!






Jag ska försöka förklara lite hur mitt college-liv ser ut, nu när jag äntligen börjar (observera börjar) förstå systemet någorlunda. Jag försökte i höstas själv hitta en blogg som förklarade lite mer allmänt och ingående hur det fungerar att studera på högre nivå i USA, men hittade ingen så nu har jag tagit mig tid att skriva ner det jag tror att jag vet hittills. Man kan alltid hoppas att det kommer till nytta för nån!





Okej, på college kan man precis som på högskola eller universitet i Sverige läsa enstaka separata kurser. Eller så kan man välja att läsa ett färdigt program och då välja ett huvudämne (major). Denna färdigkomponerade pott av kurser i sin "major" måste man läsa för att antingen kunna:

1. Undergraduate och få en Associate´s Degree, vilket ordagrant översatt betyder: grundutbildningsprogram akademisk examen. Man läser då allt som oftast basen = två år på ett Community College och får ett diploma i ett huvudämne.

eller

2. Transferera till ett 4-årigt college eller universitet och slutföra sin utbildning till en Bachelor Degree (kandidatexamen) eller Magister Degree (magisterexamen).

Min "Major" är i Theatre Arts och jag har valt inriktning Acting, så jag kommer att läsa massa olika kurser inom detta område. Men, som jag har nämnt tidigare måste alla studenter även läsa English 101, vilket också kallas "Freshman English" och som amerikanska studenter läser.

För att komma dit måste man ha tagit ESL (English as a second language) om man är från ett annat land, dvs om man inte är supervan vid engelska. Så, för att se vilken nivå på ESL man måste börja i gör alla internationella studenter ett "placeringstest" innan terminen börjar.

Jag fick 4 av 5 på mitt, vilket var en lättnad eftersom jag, innan jag ens får ta kursen "Freshman English" måste ta mig igenom alla 5 nivåer på ESL. Det hade det blivit väldigt dyrt och segt om jag hade fått lägre resultat på provet medan jag nu kunde "hoppa" direkt in till nivå 4-5 och sedan förhoppningsvis redan nästa termin ta 101.

I vilket fall som helst känns det något drygt att betala för klasser jag inte vill läsa, jämfört med om jag hade kunnat lägga den tid och pengar på de klasser jag vill läsa och som hör till mitt huvudämne. Men igen, jag måste läsa dem så jag har inget val.

Så mina två ESL-kurser denna terminen är dels "Grammar & Writing 4" och "Listening & Speaking 5". De ligger bägge två på tisdagar och torsdagar och var faktiskt riktigt bra att ha när jag tänker efter, speciellt med tanke på att jag faktiskt ska läsa ett huvudämne där mina engelskakunskaper kommer vara en otroligt viktig del. Moget tänkt Sara, moget...

Bla bla, nog om detta...

Jag har två teaterklasser på tisdagar och torsdagar också!!! Först "Voice for the Actor" på fm och sen "Stage Makeup 1" på em, vilka båda två verkar vara superroliga och lärorika kurser som jag ser mycket fram emot. Min tredje och sista teaterklass denna terminen kommer vara "Drama Heritage" som ligger på måndagar och onsdagar. I denna kursen kommer vi dels att se och läsa olika pjäser för att sedan analysera, disskutera och skriva recensioner om dem men kursen innehåller även teaterhistoria. På onsdagar kommer jag också att ta en till obligatorisk class för internationella studenter, "Student Development", vilken jag inte vet så mycket om idag mer än att jag måste ta den.



Nu måste jag sova, klockan är alldeles för mycket + att det regnar ute så det kommer bli tillräckligt tungt att gå ur sängen ändå!


Puss och kram Hjärtebarn!

S






Sightseeing in The Hills och Hej Los Feliz!!!

Godkväll i stugan, eller godmorgon för er i Svealand! Från och med idag har jag ett hem. Först var jag helt inställd på att bo mitt i Hollywood. Jag letade och letade bland annonserna. Jag kollade på små rum som folk ville dela allt i, jag kollade på lägenheter som jag var tvungen att signa 1 år på och utan möbler men som jag åtminstone skulle kunna låsa in mig i. Jag är så van att bo själv nu efter nästan 10 år, så att bo tätt ihop med nån random snubbe eller tjej jag inte känner lockade mig mindre och mindre. Men det handlade självklart fortfarande om pengar, så dilemmat växte. Och precis när jag lite lagom surt bestämt mig för att förlänga min hostelvistelse tills jag hittade någon jag verkligen kände för, dök annonsen upp som jag helt enkelt blev för nyfiken på för att missa. Det var en privat låsbar del av en stor lägenhet, men med eget badrum och dusch men med delat kök (vilket är helt ok för mig). Lägenheten i sig är en av många i ett stort inhägnat komplex i ett område som heter Los Feliz. Los Feliz gränsar till Hollywood och ligger ca 20 minuter från centrum där hostelet ligger. Dessutom måste man åka genom Los Feliz för att komma till Glendale, där min skola ligger. Så jag tyckte ändå det bådade gott och åkte dit.

När jag klev av bussen och hittade rätt gata kändes det genast annorlunda mot vad det gjort de senaste dagarna i Hollywood. Ett helt annat lugn och mycket renare. Dessutom kändes det säkrare och mycket mysigare än på Hollywoods skumma bakgator. Jag var lite tidig så jag tog en runda in på innergården. I mitten av alla byggnader fanns en stor blå pool !!! Och en jacuzzi !!!! Jag kanske är lite larvig, men jag tyckte det var ascoolt och hoppades för kung och fosterland att lägenheten och folket som bodde i den skulle vara ok.

Och så var det! Och inte bara det, vid poolområdet fanns bastu och gym och en festlokal med gasolgrill som man kan låna mot deposit. Så en och en halv timma senare, när jag och Russel som lägenhetsinnehavaren heter, hade pratat färdigt om allt hade vi bestämt att jag skulle flytta in. Det känns superbra och det var ett sött, lagom stort rum med möbler och allt. Som sagt kan jag låsa om mig och det enda jag delar är köket. Russel har sin 2-åriga dotter hos sig allt som oftast och hans gamla mamma hyr det andra stora sovrummet. Hon är hur skön som helst och tog idag med mig i sin gamla, babyblå cadillac för att visa mig 99 cent store, vilket är en butik där de har allt mellan himmel och jord för så lite som 99 cent (6,50 sek) Galet billigt! Jag köpte praktiskt taget allt i hela affären...

Och galet trött.....är jag nu. Men på ett bra sätt, ett mycket bra sätt!

Här kommer lite bilder från de senaste dagarnas upptåg i Hollywood:






Ute och äter med en av de australienska tjejerna på hostelet. Japp,
de har nyttig mat här också till min stora lättnad...Babyspenat och
chevre-sallad har vi här!


Utsikten från LA Fitness på Hollywood blvd




En liten, liten del av insidan på LA Fitness



Bredvid gymmet har vi Kodak Theatre, där Oscarsgalan kommer
hållas om mindre än två veckor...




Rätt ofta ser man såna här skyltar uppsatta längs gatan. Antingen är
det en filminspelning, eller som här röda mattan-förberedelser för
nånting...








David tog mig med upp till den bästa utsiktsplatsen. Jag fick inte lov
att titta på hela tiden tills vi kommit ända upp. Och när jag slog upp
ögonen möttes jag av denna underbara, massiva syn (och allt fick
inte ens plats i blickfånget):





Jag vände mig om ett halvt varv och:







Och jag som inte kunde fatta hur en stad kunde vara så stor, fattade
ännu mindre när vi åkte vidare och upp på Mulholland Drive. När jag
öppnar ögonen denna gången är vi på andra sidan bergen och kikar
ner på West Hollywood med Warner Bros, Universal Studios,
Walt Disney Studios, Dreamworks. Nämnde jag att denna del av stan
heter Studio City...?!




Väl nere "på marken" igen passade jag på att ta ett foto på mig och
min resekamrat. Davids stora, lilla hund är världens coolaste...





...och har inget alls emot att susa genom stan i en snabb BMW Cab,
även om öronen håller på att flyga av i farten!




Detta är en del av innergården på mitt nya bo




Här är den fabulösa poolen och den grymma pool-party-lokalen!





och.....jag har hur söta grannar som helst!





Nu är det sovtajm och imorgon ska jag utforska Los Feliz och ta mig en joggingtur i Griffith Park!

Kärlek

Sara




Deidication to Life...

Jag är så lycklig!

Det är helt sjukt vad jag trivs här, det känns som om jag kommit hem på något konstigt mystiskt sätt. Jag pratar med människor hela dagarna, det är så lätt att kommunicera med folk här och jag har redan massa kontakter. Självklart med en nypa salt och absolut med ett skeptiskt och analyserande öga, men jag är ju själv ansvarig för om jag vill fortsätta prata med personen eller inte, så varför inte?

Huvudpoängen jag vill ha sagt är att prata är gratis och att om man använder sin mun till att skratta och snacka med folk leder det alltid till något. Jag skojar inte, jag har fått något positivt av varendaste en av alla människor jag samtalat med och träffat under dessa veckor. Det är fantastiskt att man bara kan gå utanför dörren och se folk prata med varandra och faktiskt kommunicera med folk även om de inte känner varandra. Jenkarna må vara ytliga och ibland skrämmande trevliga jämfört med vad vi nordfolk är vana vid. Men skillnaden på att ta bussen några stationer här jämfört med att sitta på spårvagnen hemma är att det inte bara är freaks som snackar med medresenären bredvid. Jag har lyssnat på så många intressanta konversationer på bussar och tåg här och vips befinner även jag mig i en spännande diskussion!


Jag älskar att människor här inte är rädda för att exponera sig själv och sina känslor. Tycker de något säger de det, gillar de din väska säger de det i förbifarten. Vad finns det att förlora, finns det tid för en tanke finns det alltid tid till att häva ur sig en komplimang!


Eftersom jag trots allt är svensk avkomma känner jag nu att jag måste kontra med något negativt för att liksom väga upp all eufori.....

Men, det tänker jag inte göra. För just nu tänker jag bara njuta av att jag, trots att jag inte hittat permanent boende än och trots att jag inte vet hur första skolveckan kommer bli, ändå känner lyckostrålarna gå genom kroppen var och varannan minut!


JAG ÄLSKAR MITT LIV <3

Peace out...





My first day in L.A!



Här kommer lite bilder från 29 Januari, min första dag i Los Angeles. Jag spenderade två nätter på ett hostel rätt nära flygplatsen. Och det dröjde inte länge innan jag hängde med två schyssta killar från Kansas, som heller inte varit här förut. Vi hyrde en bil och cruisade runt bland Beverly Hills gator och vidare ner mot Manhattan beach. Jag körde INTE, men hade det mycket bra, bak i bilen!

Enjoy!






Det var en underbar känsla att glida ner bland molnen och veta att jag
faktiskt äntligen fick sätta fötterna i Californien...















Rodeo Drive...






Sa jag att vi var i Los Angeles, staden med världens mest
utseendefixerade befolkning?!



Lunchbreak at Papa Jakes Sub, för en go kalkon-sub!





Ca 85 % av människorna i detta hörn antingen posade eller hade
kameran i högsta hugg. Det såg väldigt roligt ut, och vi var inte
sämre vi...























Jag fick en rundtur på Walmart, kändes som jag var med i nån
gammal roadmovie från 80-talet, så sjukt mycket grejer i en och
samma affär!









När vi först såg havet skymta bakom krönet...mmm






Turist javisst! Lonely Planet Los Angeles kom väl till pass denna
utflyktsdag...





Vackert




Japp, där var de. Surfarna!!!




En zoom på detta?




Nöjd




Detta var i stort sett min första dag i Los Angeles, California. Och den kunde inte ha blivit bättre! Nu ska jag sova, imorgon ännu en titt på rum att hyra. Spännande värre....

Sleep tight, (eller God Morgon till Sverige)


Puss och Kram Hjärtebarn


S















Det stora äpplet...

Äntligen kan jag skriva ner min story från New York, då min egen dator fungerar igen. Jag har skrivit för hand under resan, men nu blir det ett långt inlägg för att komma ikapp på bloggen!!! Hoppas ni orkar läsa för nu blir det bloggande för glatta livet några dagar framöver!

24-28:e Januari:

Resan fran Stockholm till JFK i New York gick fint och en underbar syn precis innan landning!


Nar jag kom fram drojde det inte lange innan jag var totalt forvirrad. Mitt forsta mal efter att ha tagit mig genom alla sakerhetskontroller och fatt ett OK stamplat i mitt pass, var att fa tag pa Jon som jag skulle halsa pa de tva forsta natterna innan jag den 26:e skulle ta flyget vidare till L.A. Jon bor i New Jersey som ligger i utkanten av New York-omradet kan man saga. Tva tunnelbanebyten och en fantastiskt bultande smarta i huvudet senare, var jag antligen framme och Jon kom och motte mig. Kallt och gratt var det och gammal sno och is lag pa marken overallt man gick, ungefar som hemma sa jag kande igen mig lite iallafall. Men eftersom jag visste att jag om mindre an tre dagar skulle ha solen varmandes i ansiktet gjorde det ingenting, tvartom kandes det sa gott att veta att jag skulle slippa sno och is pa valdigt lang tid snart!



Vi gick till en akta amerikanskt Diner efter att vi lamnat av mina vaskor, och det var gott att bara sitta dar och ata, kanna in stamningen och bara prata engelska, aven om Jon envisas med att prata svenska eftersom han haller pa att lara sig det. Sa han pratade pa mitt sprak och jag pa hans!




Nar vi gick och la oss var klockan runt 12 NY-tid, vilket innebar runt 6 pa morgonen Svensk tid. Sa jag var inte jattepigg om man sager sa, men sov ut ordentligt nasta morgon och var redo for New York!

Men först Peanutbutter and Jelly-lektion:



Vi tog oss in till Manhattan och bara vandrade omkring. Det var ju inte direkt sa att jag kunde shoppa loss med med tanke pa min redan overviktiga vaska, sa vi tog en tur genom stan medan solen sken och manniskorna omkring oss, stressade rusade over gatan med sina to-gokaffe i hogsta hugg...





Jon skulle lamna tillbaka nagra bocker pa biblioteket och det var det absolut storsta och vackraste bibliotek jag nagonsin sett. Och tystaste, man kunde ga runt och bara titta pa den fantastiska arkitekturen och de malade bilderna i taket. En underbar kansla och haftigt att tanka pa hur mycket kunskap, vetenskap och fantasi som kunde fa plats pa ett och samma stalle.












Kvallens middag avnjots pa en jattesot israelisk restaurang, eller det var snarare ett kryp-in vid namn "Hummus Place". Riktigt god mat, och en ny kulinarisk upplevelse for mig. Eftersom Jon ar judisk fick jag ocksa en inblick i och lardom om religionen och dess ritualer och tankesatt. Mycket intressanta och djupa diskussioner blev det, som inte alls hade spraket som hinder utan snarade tvart om, da jag stapplade mig fram pa engelska och han pa svenska. Manga skratt och rättande av grammatiska feltolkningar i var och varannan mening. När klockan började närma sig 8 halv 9 satte min svenskhet in och jag kände att det kanske var dags att tänka på refrängen, eftersom jag ändå skulle gå upp tidigt nästa dag och ta mig till flygplatsen och sen vidare till Los Angeles. Så vi åkte hem och fortsatte våra diskussioner om allt ifrån vädret, till livskriser. En timme från att vi kom hem var allt som behövdes tills dess att min svenskhet var försvunnen och kl 4 på morgonen började jag packa iordning och sov 2 timmar innan jag skulle stiga upp igen.

 




Väl på bussen till La Guardia Airport några timmar senare kände jag hur lugnet spred sig och jag lutade mig tillbaka med John Mayers ljuva stämma i öronen. Första snöflingan föll och när vi var framme vid flygplatsen var snöstormen ett faktum.

 



En timmes väntande på att få en ny biljett och när jag väl fick en var det inte förrän kl. 6 nästa morgon. Jag svor lite för mig själv men höll ändå modet uppe. Min första tanke var att stanna på flygplatsen, men efter tre timmar på samma stol på samma café när jag höll på att somna sittandes, gav jag upp och ringde till hotellet som flygbolaget tipsat om. Jag tog en taxi till Queens där hotellet låg och jag hade ingen aning om vart jag befann mig i förhållande till någonting. Hotellet var ett av de lyxigaste och fräschaste jag bott på. Inte för att jag bott supermycket på hotell i mina dar, men ändå! Jag betalade mina 120 dollar, vilket sved lite men var nöjd med mina två bäddade sängar och min flatscreen tv. Jag skojar inte när jag säger att jag låg minst två timmar i varmvattnet i badkaret och när jag sedan beställde äkta amerikansk "take out-food" och låg där i en av mina kingsize-sängar, dröjde det inte länge innan jag somnade som en stock. Klockan var 20.30...





Så, klockan ringde 03.00 och det vara bara att slå numret till flygbolaget för att se om de skulle lyfta som planerat kl. 06.00. Gissa vad? Det var inställt. Det var inställt!!!! Och gissa vad igen, nästa lediga flyg skulle gå nästa dag kl. 13.00. Just då orkade jag inte ens bli arg utan drog bara täcket uppöver öronen och somnade om. Vaknade igen på torsdag morgon och gick ner för att äta frukost och boka en natt till. Frukost, nja det vet jag inte om jag vill kalla det. Massa enportionsförpackningar i plast och allt slängs i samma sopor. Helt sjukt att de inte är längre utvecklade i miljötänk när de är världsledande i så mycket annat. Sorgligt.





Ännu en dag i ett insnöat New York, hur skulle den spenderas. Kände bara för att stänga in mig och sova, men kunde bara inte med det så jag kämpade mig ut i stormen för att ta tåget in till Times Square. 20 minuter max spenderade jag hoppandes mellan pölar av snöblask och satt sedan på tåget tillbaka igen. Tråkig, jag vet. Men jag orkade bara inte, sneakers och skinnjacka gjorde inte saken bättre och jag kunde som sagt inte shoppa en enda pryl. Det blev badkar och hämtmat igen den kvällen och jag var mer än redo att åka till flygplatsen nästkommande morgon.

To be continued....

Ciao









Vågjakt och mys i Hufvudstaden...

Om Mindre än 24 timmar är jag på väg på riktigt! 13.20 imorgon lyfter flyget som ska ta mig till New York och det känns minst sagt konstigt. Igår kom jag till Stockholm och har spenderat helgen med min fina barndomsvän Erika och det känns mer som om jag ska åka tillbaka hem till Göteborg imorrn för att påbörja en ny arbetsvecka. Men icke....det är slut med det nu. I fredags var sista arbetsdagen och den kunde inte bli bättre. Fick världens finaste present av kollegorna och sen var det kramkalas!

Idag har jag och Erika varit på trip till Farsta för att jag fick panik och var i akut behov av en våg. Så det fick bli en tur bland Clas Ohlssons hyllor och jag hittade en bra digital våg. Det roliga var bara att jag verkligen oroat mig i onödan, eftersom väskan endast vägde 17,5 kilo och maxvikten är 23... Men men, nu har Erika en våg i allafall. Och jag slipper oroa mig och har allt under kontroll.






 







Jag var på Söder och fikade med lillebror förut, vilket var mycket efterlängtat och mysigt. Ett jättehäftigt café som heter String, som praktiskt taget var uppbyggt på gamla schletna retroprylar. Riktigt charmigt! Varm choklad med grädde var inte fel en iskall dag som denna.


 

 

 

 

 

 

 

Nu ska jag packa klart väskorna så de är redo för avfärd till Arlanda imorgon bitti och sen ska jag försöka sova en skvätt så jag orkar med äventyret som börjar imorgon!!!

 

 

Good Night Folks!

 

 




När man är en björn med en mycket liten hjärna och tänker ut saker...



Sömn. Nu har jag sovit i nästan elva timmar. Jag tog ett beslut att ta ledigt från ikvällspasset idag för att hinna komma ikapp mig själv litegrann. Man kan säga att jag såg ut som ett vrak igår. Så mycket tankar i huvudet + lite sömn + oro + stress = inte bra kombo. Att det skulle vara så jobbigt sista dagarna, det hade jag aldrig kunnat tro. Jag har hållit mig så bra och kanske skjutit ifrån mig sanningen lite för duktigt. Så igår på jobbet kom allt på en gång. Gråt, gråt och gråt. Då var det fint att kunna ta det kloka beslutet att ta ut en av de semesterdagarna jag faktiskt har kvar och ringa in Stina, som gärna kunde hoppa in och jobba extra.

Nu ska jag precis sätta igång och städa lägenheten och bära ner det sista tjafset i källaren, så pappa får det bra här när han flyttar in imorgon! Sen efter att jag har gjort det, ska jag gå en härlig solpromenad ner till Haga och fika med Andreas och Aya och det känns bra mycket lugnare nu när jag vet att jag kan gå hem igen efteråt och inte måste stressa iväg och jobba till kl. 22.


Tack & Hej
Leverpastej



"När man är en björn med en mycket liten hjärna och tänker ut saker, upptäcker man att en idé som verkade vara riktigt idéaktig inne i hjärnan, är annorlunda när den kommer ut i det fria och andra människor ser på."

- Nalle Puh








RSS 2.0
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...