californicated

Nu har både mamma och lillasyster åkt och det var sista kramen från dem på ett tag. Känns inte så konstigt egentligen, eftersom jag är van att ha dem långt ifrån mig. Och jag har alltid mer eller mindre separationsångest när de åker härifrån, oavsett det är 35 mil emellan oss eller flera hav. Men just tanken på att jag inte kommer kunna åka dit en helg om jag saknar dem, det är det som känns. Men det känns bra att jag spridit ut alla avsked över familjemedlemmarna. Pappa kommer hem till mig på fredag och delar sista kvällen i Götet med mig, vilket känns väldigt bra, eftersom jag förmodligen kommer vara som ett okokt ägg som balanserar på en fjäder och det känns väldigt tryggt att inte vara ensam just då. Att ha pappa här. Och Svante ska jag fika med i Stockholm på söndag, mysigt!

Det känns bara som om jag vill ha den här veckan överspelad. Jag kan inte sova på natten och på jobbet är jag bara så disträ och okoncentrerad man kan bli. Mer än vanligt då alltså och långt ifrån en exemplarisk receptionist. Det blir lugnt och gott för dem från och med nästa vecka när jag är borta, det är ett som är säkert.
Och mittemellan allt vill jag hinna med att träffa alla mina goingar till vänner, så mycket som möjligt, men det finns ju inte hur mycket tid som helst liksom...tänk att jag har gått och väntat och längtat så länge och nu skulle jag nästan behöva bromsa lite. Ikväll har jag i allafall haft en jättemysig fika i Haga med Sara och Lisa. Fina, goda ni. Och nu ska jag bums i säng och ta igen de förlorade timmarna från inatt, så jag orkar med en heldag på jobbet imorgon.

Love
/S