+ på självförtroendekontot och swedish meatballs succé...
Idag har varit en mindre bra dag....eller vad man nu ska säga. Bitterljuv? Ok, så här var det att i måndags var jag i Beverly Hills på en intervju för One Source Talent. De är en typ av agency som länkar mellan skådespelare/modeller och arbetsgivare, kan man säga. Jag gick dit mest för erfarenhetens skull och för att liksom träna på hur man gör när man "säljer" sig själv. De blev förtjusta i mig till min glada förvånelse (är det ett ord, verkligen?) och ville ha mig tillbaka på en andra urvalsintervju, då de också skulle ta lite bilder. Så, jag såg fram emot det mycket och gick förväntansfull dit idag. Till saken hör ju en liten, eller ja ganska stor detalj egentligen. Jag får inte under några omständigheter arbeta i USA på mitt studentvisum utan riskerar då att bli utslängd ur landet och bli portad i, säg 10 år?!!!
Så, i allafall. Jag visste ju detta mycket väl, men eftersom jag inte alls räknar med att få jobb här på länge länge, om ens alls tänkte jag ju bara testa hur långt jag kunde gå. Har jag en chans över huvudtaget? Så när tjejen som intervjuade mig, med ett stort leende berättade att de hemskt gärna ville jobba med mig, stelnade jag till i hela kroppen. Och sen kom frågan;
- Har du arbetstillstånd här? Gaaaaaahhh!!!! Frustrerande värre, förklarade hon för mig att de, hur gärna de än vill, inte kan samarbeta utan det....
Jag vill såklart heller inte ta risken att arbeta olagligt. Vi befinner oss i US and A, folks. Men så gav hon mig sitt kort och sa att jag, om någonting förändras och läget förbättras, inte skulle tveka att höra av mig. Och det räckte för mig. Ett steg till på självförtroendetrappan.
När jag var på väg hem bestämde jag mig för att bjuda mina roomies på Swedish Meatballs och hoppade av bussen för att inhandla. Det mesta.......dvs allt utom det viktigaste: Lingonsylt! Det finns inte!!! Ingenstans!!!
Men det gjorde ingenting, svart vinbärsgelé fick duga och det blev en succé. Jenkarna älskade det! De jag bor hos har rötter i Mexico, så de äter käk med spice om man säger så. Jag var lite nervös över att de skulle totalt förkasta vår smaklösa svenska mellanmjölksmat, men faktum är att de bara åt och åt....och åt! Ännu ett steg på självförtroendetrappan?! Nästa gång blir det dock en IKEA-tur innan...
Imorgon skall jag statista i en film som de spelar in i en studio nära där jag bor...men jag är lugn, det är utan ersättning, så "polisen" får säga vad de vill
Får inbjudan till premiärfesten dock!
A SWEDISH MASTERPIECE BY A SWEDISH MASTER CHEF:
Så, i allafall. Jag visste ju detta mycket väl, men eftersom jag inte alls räknar med att få jobb här på länge länge, om ens alls tänkte jag ju bara testa hur långt jag kunde gå. Har jag en chans över huvudtaget? Så när tjejen som intervjuade mig, med ett stort leende berättade att de hemskt gärna ville jobba med mig, stelnade jag till i hela kroppen. Och sen kom frågan;
- Har du arbetstillstånd här? Gaaaaaahhh!!!! Frustrerande värre, förklarade hon för mig att de, hur gärna de än vill, inte kan samarbeta utan det....
Jag vill såklart heller inte ta risken att arbeta olagligt. Vi befinner oss i US and A, folks. Men så gav hon mig sitt kort och sa att jag, om någonting förändras och läget förbättras, inte skulle tveka att höra av mig. Och det räckte för mig. Ett steg till på självförtroendetrappan.
När jag var på väg hem bestämde jag mig för att bjuda mina roomies på Swedish Meatballs och hoppade av bussen för att inhandla. Det mesta.......dvs allt utom det viktigaste: Lingonsylt! Det finns inte!!! Ingenstans!!!
Men det gjorde ingenting, svart vinbärsgelé fick duga och det blev en succé. Jenkarna älskade det! De jag bor hos har rötter i Mexico, så de äter käk med spice om man säger så. Jag var lite nervös över att de skulle totalt förkasta vår smaklösa svenska mellanmjölksmat, men faktum är att de bara åt och åt....och åt! Ännu ett steg på självförtroendetrappan?! Nästa gång blir det dock en IKEA-tur innan...
Imorgon skall jag statista i en film som de spelar in i en studio nära där jag bor...men jag är lugn, det är utan ersättning, så "polisen" får säga vad de vill
Får inbjudan till premiärfesten dock!
A SWEDISH MASTERPIECE BY A SWEDISH MASTER CHEF:
TaCk OcH hEj LeVeRpAsTeJ
Ännu en bra dag...
GODMORGON SVERIGE!!!
Idag har varit en bra dag i skolan. Man kan alltid hoppas, men jag tror inte att det komma vara så här varje dag....
Dj:s som spelar grym musik! Brandmän som vandrar omkring och bjuder på grillad korv med bröd, sockervadd och popcorn till für alles! Min första class, Voice var inställd. Den som jag hade sett fram emot så mycket. Men det blev lite häng i solen istället, och det var inte fel det heller efter dessa två regniga dagar.
På eftermiddagen hade jag grammar & writing. Mycket intressant måste jag säga. Det är lustigt hur mycket man kan glömma på 10 år. Och vad som mer är lustigt är hur kul man kan tycka att grammatik och meningsuppbyggnad helt plötsligt är roligt. Jag vet svaret: När man har något att praktisera kunskapen på och förstår innebörden av hur viktigt det faktiskt är att kunna dessa små detaljer. Det är då det börjar bli intressant! Synd bara att man inte fattar det i årskurs 8... Fast å andra sidan, hur skulle man kunna veta det? Då var det mycket lättare att bara banka in alla svar i huvudet kvällen innan provet, och vad gör det sen om man glömt bort dem redan när man är på väg ut ur klassrummet?! Man behöver ju ändå inte använda skiten....
Min sista lektion idag var Stage Makeup! Såååååå roligt och en helt underbar lärarinna, som har lika mycket erfarenhet och kunskap om teaterkonsten som hon har kroppshydda. Med andra ord, denna kvinna kan lära oss mycket. Läxan till nästa class är att titta oss själva i spegeln och markera på en bild av ett ansikte, varenda liten rynka, leverfläck, ärr och vilken ansiktsform och hudnyans vi har. Sen ska vi nästa class göra vår första makeup. Vi kommer förstärka våra "fina"sidor och "täcka" våra mindre attraktiva detaljer. Spännande värre...
Efter skolan tog jag en sväng på "Americana" Glendales shoppingarea. Köpte ett par jeans, och en top som jag ska ha imorgon. Då ska jag nämligen bli en erfarenhet rikare...mer avslöjar jag inte!
Godnattkram från mig :)
Glendale Community College
GCC
"Oedipus The King" av Sophocles, veckans läxa i Drama
Heirtage
Cafeteria
Sockervadd
Amanda, som går i min "Voice" class
Massa sockervadd
Blond?
Firefighters vid grillen
"Americana"+Pizza
Ett försök till förklaring....?!?
Idag har varit en grå och regnig dag i Los Angeles men det gjorde inget för jag haft skola från nio på morgonen till sju på kvällen!!!
Jag ska försöka förklara lite hur mitt college-liv ser ut, nu när jag äntligen börjar (observera börjar) förstå systemet någorlunda. Jag försökte i höstas själv hitta en blogg som förklarade lite mer allmänt och ingående hur det fungerar att studera på högre nivå i USA, men hittade ingen så nu har jag tagit mig tid att skriva ner det jag tror att jag vet hittills. Man kan alltid hoppas att det kommer till nytta för nån!
Okej, på college kan man precis som på högskola eller universitet i Sverige läsa enstaka separata kurser. Eller så kan man välja att läsa ett färdigt program och då välja ett huvudämne (major). Denna färdigkomponerade pott av kurser i sin "major" måste man läsa för att antingen kunna:
1. Undergraduate och få en Associate´s Degree, vilket ordagrant översatt betyder: grundutbildningsprogram akademisk examen. Man läser då allt som oftast basen = två år på ett Community College och får ett diploma i ett huvudämne.
eller
2. Transferera till ett 4-årigt college eller universitet och slutföra sin utbildning till en Bachelor Degree (kandidatexamen) eller Magister Degree (magisterexamen).
Min "Major" är i Theatre Arts och jag har valt inriktning Acting, så jag kommer att läsa massa olika kurser inom detta område. Men, som jag har nämnt tidigare måste alla studenter även läsa English 101, vilket också kallas "Freshman English" och som amerikanska studenter läser.
För att komma dit måste man ha tagit ESL (English as a second language) om man är från ett annat land, dvs om man inte är supervan vid engelska. Så, för att se vilken nivå på ESL man måste börja i gör alla internationella studenter ett "placeringstest" innan terminen börjar.
Jag fick 4 av 5 på mitt, vilket var en lättnad eftersom jag, innan jag ens får ta kursen "Freshman English" måste ta mig igenom alla 5 nivåer på ESL. Det hade det blivit väldigt dyrt och segt om jag hade fått lägre resultat på provet medan jag nu kunde "hoppa" direkt in till nivå 4-5 och sedan förhoppningsvis redan nästa termin ta 101.
I vilket fall som helst känns det något drygt att betala för klasser jag inte vill läsa, jämfört med om jag hade kunnat lägga den tid och pengar på de klasser jag vill läsa och som hör till mitt huvudämne. Men igen, jag måste läsa dem så jag har inget val.
Så mina två ESL-kurser denna terminen är dels "Grammar & Writing 4" och "Listening & Speaking 5". De ligger bägge två på tisdagar och torsdagar och var faktiskt riktigt bra att ha när jag tänker efter, speciellt med tanke på att jag faktiskt ska läsa ett huvudämne där mina engelskakunskaper kommer vara en otroligt viktig del. Moget tänkt Sara, moget...
Bla bla, nog om detta...
Jag har två teaterklasser på tisdagar och torsdagar också!!! Först "Voice for the Actor" på fm och sen "Stage Makeup 1" på em, vilka båda två verkar vara superroliga och lärorika kurser som jag ser mycket fram emot. Min tredje och sista teaterklass denna terminen kommer vara "Drama Heritage" som ligger på måndagar och onsdagar. I denna kursen kommer vi dels att se och läsa olika pjäser för att sedan analysera, disskutera och skriva recensioner om dem men kursen innehåller även teaterhistoria. På onsdagar kommer jag också att ta en till obligatorisk class för internationella studenter, "Student Development", vilken jag inte vet så mycket om idag mer än att jag måste ta den.
Nu måste jag sova, klockan är alldeles för mycket + att det regnar ute så det kommer bli tillräckligt tungt att gå ur sängen ändå!
Puss och kram Hjärtebarn!
S
Sightseeing in The Hills och Hej Los Feliz!!!
Godkväll i stugan, eller godmorgon för er i Svealand! Från och med idag har jag ett hem. Först var jag helt inställd på att bo mitt i Hollywood. Jag letade och letade bland annonserna. Jag kollade på små rum som folk ville dela allt i, jag kollade på lägenheter som jag var tvungen att signa 1 år på och utan möbler men som jag åtminstone skulle kunna låsa in mig i. Jag är så van att bo själv nu efter nästan 10 år, så att bo tätt ihop med nån random snubbe eller tjej jag inte känner lockade mig mindre och mindre. Men det handlade självklart fortfarande om pengar, så dilemmat växte. Och precis när jag lite lagom surt bestämt mig för att förlänga min hostelvistelse tills jag hittade någon jag verkligen kände för, dök annonsen upp som jag helt enkelt blev för nyfiken på för att missa. Det var en privat låsbar del av en stor lägenhet, men med eget badrum och dusch men med delat kök (vilket är helt ok för mig). Lägenheten i sig är en av många i ett stort inhägnat komplex i ett område som heter Los Feliz. Los Feliz gränsar till Hollywood och ligger ca 20 minuter från centrum där hostelet ligger. Dessutom måste man åka genom Los Feliz för att komma till Glendale, där min skola ligger. Så jag tyckte ändå det bådade gott och åkte dit.
När jag klev av bussen och hittade rätt gata kändes det genast annorlunda mot vad det gjort de senaste dagarna i Hollywood. Ett helt annat lugn och mycket renare. Dessutom kändes det säkrare och mycket mysigare än på Hollywoods skumma bakgator. Jag var lite tidig så jag tog en runda in på innergården. I mitten av alla byggnader fanns en stor blå pool !!! Och en jacuzzi !!!! Jag kanske är lite larvig, men jag tyckte det var ascoolt och hoppades för kung och fosterland att lägenheten och folket som bodde i den skulle vara ok.
Och så var det! Och inte bara det, vid poolområdet fanns bastu och gym och en festlokal med gasolgrill som man kan låna mot deposit. Så en och en halv timma senare, när jag och Russel som lägenhetsinnehavaren heter, hade pratat färdigt om allt hade vi bestämt att jag skulle flytta in. Det känns superbra och det var ett sött, lagom stort rum med möbler och allt. Som sagt kan jag låsa om mig och det enda jag delar är köket. Russel har sin 2-åriga dotter hos sig allt som oftast och hans gamla mamma hyr det andra stora sovrummet. Hon är hur skön som helst och tog idag med mig i sin gamla, babyblå cadillac för att visa mig 99 cent store, vilket är en butik där de har allt mellan himmel och jord för så lite som 99 cent (6,50 sek) Galet billigt! Jag köpte praktiskt taget allt i hela affären...
Och galet trött.....är jag nu. Men på ett bra sätt, ett mycket bra sätt!
Här kommer lite bilder från de senaste dagarnas upptåg i Hollywood:
Ute och äter med en av de australienska tjejerna på hostelet. Japp,
de har nyttig mat här också till min stora lättnad...Babyspenat och
chevre-sallad har vi här!
Utsikten från LA Fitness på Hollywood blvd
En liten, liten del av insidan på LA Fitness
Bredvid gymmet har vi Kodak Theatre, där Oscarsgalan kommer
hållas om mindre än två veckor...
Rätt ofta ser man såna här skyltar uppsatta längs gatan. Antingen är
det en filminspelning, eller som här röda mattan-förberedelser för
nånting...
David tog mig med upp till den bästa utsiktsplatsen. Jag fick inte lov
att titta på hela tiden tills vi kommit ända upp. Och när jag slog upp
ögonen möttes jag av denna underbara, massiva syn (och allt fick
inte ens plats i blickfånget):
Jag vände mig om ett halvt varv och:
Och jag som inte kunde fatta hur en stad kunde vara så stor, fattade
ännu mindre när vi åkte vidare och upp på Mulholland Drive. När jag
öppnar ögonen denna gången är vi på andra sidan bergen och kikar
ner på West Hollywood med Warner Bros, Universal Studios,
Walt Disney Studios, Dreamworks. Nämnde jag att denna del av stan
heter Studio City...?!
Väl nere "på marken" igen passade jag på att ta ett foto på mig och
min resekamrat. Davids stora, lilla hund är världens coolaste...
...och har inget alls emot att susa genom stan i en snabb BMW Cab,
även om öronen håller på att flyga av i farten!
Detta är en del av innergården på mitt nya bo
Här är den fabulösa poolen och den grymma pool-party-lokalen!
och.....jag har hur söta grannar som helst!
Nu är det sovtajm och imorgon ska jag utforska Los Feliz och ta mig en joggingtur i Griffith Park!
Kärlek
Sara
När jag klev av bussen och hittade rätt gata kändes det genast annorlunda mot vad det gjort de senaste dagarna i Hollywood. Ett helt annat lugn och mycket renare. Dessutom kändes det säkrare och mycket mysigare än på Hollywoods skumma bakgator. Jag var lite tidig så jag tog en runda in på innergården. I mitten av alla byggnader fanns en stor blå pool !!! Och en jacuzzi !!!! Jag kanske är lite larvig, men jag tyckte det var ascoolt och hoppades för kung och fosterland att lägenheten och folket som bodde i den skulle vara ok.
Och så var det! Och inte bara det, vid poolområdet fanns bastu och gym och en festlokal med gasolgrill som man kan låna mot deposit. Så en och en halv timma senare, när jag och Russel som lägenhetsinnehavaren heter, hade pratat färdigt om allt hade vi bestämt att jag skulle flytta in. Det känns superbra och det var ett sött, lagom stort rum med möbler och allt. Som sagt kan jag låsa om mig och det enda jag delar är köket. Russel har sin 2-åriga dotter hos sig allt som oftast och hans gamla mamma hyr det andra stora sovrummet. Hon är hur skön som helst och tog idag med mig i sin gamla, babyblå cadillac för att visa mig 99 cent store, vilket är en butik där de har allt mellan himmel och jord för så lite som 99 cent (6,50 sek) Galet billigt! Jag köpte praktiskt taget allt i hela affären...
Och galet trött.....är jag nu. Men på ett bra sätt, ett mycket bra sätt!
Här kommer lite bilder från de senaste dagarnas upptåg i Hollywood:
Ute och äter med en av de australienska tjejerna på hostelet. Japp,
de har nyttig mat här också till min stora lättnad...Babyspenat och
chevre-sallad har vi här!
Utsikten från LA Fitness på Hollywood blvd
En liten, liten del av insidan på LA Fitness
Bredvid gymmet har vi Kodak Theatre, där Oscarsgalan kommer
hållas om mindre än två veckor...
Rätt ofta ser man såna här skyltar uppsatta längs gatan. Antingen är
det en filminspelning, eller som här röda mattan-förberedelser för
nånting...
David tog mig med upp till den bästa utsiktsplatsen. Jag fick inte lov
att titta på hela tiden tills vi kommit ända upp. Och när jag slog upp
ögonen möttes jag av denna underbara, massiva syn (och allt fick
inte ens plats i blickfånget):
Jag vände mig om ett halvt varv och:
Och jag som inte kunde fatta hur en stad kunde vara så stor, fattade
ännu mindre när vi åkte vidare och upp på Mulholland Drive. När jag
öppnar ögonen denna gången är vi på andra sidan bergen och kikar
ner på West Hollywood med Warner Bros, Universal Studios,
Walt Disney Studios, Dreamworks. Nämnde jag att denna del av stan
heter Studio City...?!
Väl nere "på marken" igen passade jag på att ta ett foto på mig och
min resekamrat. Davids stora, lilla hund är världens coolaste...
...och har inget alls emot att susa genom stan i en snabb BMW Cab,
även om öronen håller på att flyga av i farten!
Detta är en del av innergården på mitt nya bo
Här är den fabulösa poolen och den grymma pool-party-lokalen!
och.....jag har hur söta grannar som helst!
Nu är det sovtajm och imorgon ska jag utforska Los Feliz och ta mig en joggingtur i Griffith Park!
Kärlek
Sara
Deidication to Life...
Jag är så lycklig!
Det är helt sjukt vad jag trivs här, det känns som om jag kommit hem på något konstigt mystiskt sätt. Jag pratar med människor hela dagarna, det är så lätt att kommunicera med folk här och jag har redan massa kontakter. Självklart med en nypa salt och absolut med ett skeptiskt och analyserande öga, men jag är ju själv ansvarig för om jag vill fortsätta prata med personen eller inte, så varför inte?
Huvudpoängen jag vill ha sagt är att prata är gratis och att om man använder sin mun till att skratta och snacka med folk leder det alltid till något. Jag skojar inte, jag har fått något positivt av varendaste en av alla människor jag samtalat med och träffat under dessa veckor. Det är fantastiskt att man bara kan gå utanför dörren och se folk prata med varandra och faktiskt kommunicera med folk även om de inte känner varandra. Jenkarna må vara ytliga och ibland skrämmande trevliga jämfört med vad vi nordfolk är vana vid. Men skillnaden på att ta bussen några stationer här jämfört med att sitta på spårvagnen hemma är att det inte bara är freaks som snackar med medresenären bredvid. Jag har lyssnat på så många intressanta konversationer på bussar och tåg här och vips befinner även jag mig i en spännande diskussion!
Jag älskar att människor här inte är rädda för att exponera sig själv och sina känslor. Tycker de något säger de det, gillar de din väska säger de det i förbifarten. Vad finns det att förlora, finns det tid för en tanke finns det alltid tid till att häva ur sig en komplimang!
Eftersom jag trots allt är svensk avkomma känner jag nu att jag måste kontra med något negativt för att liksom väga upp all eufori.....
Men, det tänker jag inte göra. För just nu tänker jag bara njuta av att jag, trots att jag inte hittat permanent boende än och trots att jag inte vet hur första skolveckan kommer bli, ändå känner lyckostrålarna gå genom kroppen var och varannan minut!
JAG ÄLSKAR MITT LIV <3
Peace out...
Det är helt sjukt vad jag trivs här, det känns som om jag kommit hem på något konstigt mystiskt sätt. Jag pratar med människor hela dagarna, det är så lätt att kommunicera med folk här och jag har redan massa kontakter. Självklart med en nypa salt och absolut med ett skeptiskt och analyserande öga, men jag är ju själv ansvarig för om jag vill fortsätta prata med personen eller inte, så varför inte?
Huvudpoängen jag vill ha sagt är att prata är gratis och att om man använder sin mun till att skratta och snacka med folk leder det alltid till något. Jag skojar inte, jag har fått något positivt av varendaste en av alla människor jag samtalat med och träffat under dessa veckor. Det är fantastiskt att man bara kan gå utanför dörren och se folk prata med varandra och faktiskt kommunicera med folk även om de inte känner varandra. Jenkarna må vara ytliga och ibland skrämmande trevliga jämfört med vad vi nordfolk är vana vid. Men skillnaden på att ta bussen några stationer här jämfört med att sitta på spårvagnen hemma är att det inte bara är freaks som snackar med medresenären bredvid. Jag har lyssnat på så många intressanta konversationer på bussar och tåg här och vips befinner även jag mig i en spännande diskussion!
Jag älskar att människor här inte är rädda för att exponera sig själv och sina känslor. Tycker de något säger de det, gillar de din väska säger de det i förbifarten. Vad finns det att förlora, finns det tid för en tanke finns det alltid tid till att häva ur sig en komplimang!
Eftersom jag trots allt är svensk avkomma känner jag nu att jag måste kontra med något negativt för att liksom väga upp all eufori.....
Men, det tänker jag inte göra. För just nu tänker jag bara njuta av att jag, trots att jag inte hittat permanent boende än och trots att jag inte vet hur första skolveckan kommer bli, ändå känner lyckostrålarna gå genom kroppen var och varannan minut!
JAG ÄLSKAR MITT LIV <3
Peace out...
My first day in L.A!
Här kommer lite bilder från 29 Januari, min första dag i Los Angeles. Jag spenderade två nätter på ett hostel rätt nära flygplatsen. Och det dröjde inte länge innan jag hängde med två schyssta killar från Kansas, som heller inte varit här förut. Vi hyrde en bil och cruisade runt bland Beverly Hills gator och vidare ner mot Manhattan beach. Jag körde INTE, men hade det mycket bra, bak i bilen!
Enjoy!
Det var en underbar känsla att glida ner bland molnen och veta att jag
faktiskt äntligen fick sätta fötterna i Californien...
Rodeo Drive...
Sa jag att vi var i Los Angeles, staden med världens mest
utseendefixerade befolkning?!
Lunchbreak at Papa Jakes Sub, för en go kalkon-sub!
Ca 85 % av människorna i detta hörn antingen posade eller hade
kameran i högsta hugg. Det såg väldigt roligt ut, och vi var inte
sämre vi...
Jag fick en rundtur på Walmart, kändes som jag var med i nån
gammal roadmovie från 80-talet, så sjukt mycket grejer i en och
samma affär!
När vi först såg havet skymta bakom krönet...mmm
Turist javisst! Lonely Planet Los Angeles kom väl till pass denna
utflyktsdag...
Vackert
Japp, där var de. Surfarna!!!
En zoom på detta?
Nöjd
Detta var i stort sett min första dag i Los Angeles, California. Och den kunde inte ha blivit bättre! Nu ska jag sova, imorgon ännu en titt på rum att hyra. Spännande värre....
Sleep tight, (eller God Morgon till Sverige)
Puss och Kram Hjärtebarn
S
Det stora äpplet...
Äntligen kan jag skriva ner min story från New York, då min egen dator fungerar igen. Jag har skrivit för hand under resan, men nu blir det ett långt inlägg för att komma ikapp på bloggen!!! Hoppas ni orkar läsa för nu blir det bloggande för glatta livet några dagar framöver!
24-28:e Januari:
Resan fran Stockholm till JFK i New York gick fint och en underbar syn precis innan landning!
Nar jag kom fram drojde det inte lange innan jag var totalt forvirrad. Mitt forsta mal efter att ha tagit mig genom alla sakerhetskontroller och fatt ett OK stamplat i mitt pass, var att fa tag pa Jon som jag skulle halsa pa de tva forsta natterna innan jag den 26:e skulle ta flyget vidare till L.A. Jon bor i New Jersey som ligger i utkanten av New York-omradet kan man saga. Tva tunnelbanebyten och en fantastiskt bultande smarta i huvudet senare, var jag antligen framme och Jon kom och motte mig. Kallt och gratt var det och gammal sno och is lag pa marken overallt man gick, ungefar som hemma sa jag kande igen mig lite iallafall. Men eftersom jag visste att jag om mindre an tre dagar skulle ha solen varmandes i ansiktet gjorde det ingenting, tvartom kandes det sa gott att veta att jag skulle slippa sno och is pa valdigt lang tid snart!
Vi gick till en akta amerikanskt Diner efter att vi lamnat av mina vaskor, och det var gott att bara sitta dar och ata, kanna in stamningen och bara prata engelska, aven om Jon envisas med att prata svenska eftersom han haller pa att lara sig det. Sa han pratade pa mitt sprak och jag pa hans!
Nar vi gick och la oss var klockan runt 12 NY-tid, vilket innebar runt 6 pa morgonen Svensk tid. Sa jag var inte jattepigg om man sager sa, men sov ut ordentligt nasta morgon och var redo for New York!
Men först Peanutbutter and Jelly-lektion:
Vi tog oss in till Manhattan och bara vandrade omkring. Det var ju inte direkt sa att jag kunde shoppa loss med med tanke pa min redan overviktiga vaska, sa vi tog en tur genom stan medan solen sken och manniskorna omkring oss, stressade rusade over gatan med sina to-gokaffe i hogsta hugg...
Jon skulle lamna tillbaka nagra bocker pa biblioteket och det var det absolut storsta och vackraste bibliotek jag nagonsin sett. Och tystaste, man kunde ga runt och bara titta pa den fantastiska arkitekturen och de malade bilderna i taket. En underbar kansla och haftigt att tanka pa hur mycket kunskap, vetenskap och fantasi som kunde fa plats pa ett och samma stalle.
Kvallens middag avnjots pa en jattesot israelisk restaurang, eller det var snarare ett kryp-in vid namn "Hummus Place". Riktigt god mat, och en ny kulinarisk upplevelse for mig. Eftersom Jon ar judisk fick jag ocksa en inblick i och lardom om religionen och dess ritualer och tankesatt. Mycket intressanta och djupa diskussioner blev det, som inte alls hade spraket som hinder utan snarade tvart om, da jag stapplade mig fram pa engelska och han pa svenska. Manga skratt och rättande av grammatiska feltolkningar i var och varannan mening. När klockan började närma sig 8 halv 9 satte min svenskhet in och jag kände att det kanske var dags att tänka på refrängen, eftersom jag ändå skulle gå upp tidigt nästa dag och ta mig till flygplatsen och sen vidare till Los Angeles. Så vi åkte hem och fortsatte våra diskussioner om allt ifrån vädret, till livskriser. En timme från att vi kom hem var allt som behövdes tills dess att min svenskhet var försvunnen och kl 4 på morgonen började jag packa iordning och sov 2 timmar innan jag skulle stiga upp igen.
Väl på bussen till La Guardia Airport några timmar senare kände jag hur lugnet spred sig och jag lutade mig tillbaka med John Mayers ljuva stämma i öronen. Första snöflingan föll och när vi var framme vid flygplatsen var snöstormen ett faktum.
En timmes väntande på att få en ny biljett och när jag väl fick en var det inte förrän kl. 6 nästa morgon. Jag svor lite för mig själv men höll ändå modet uppe. Min första tanke var att stanna på flygplatsen, men efter tre timmar på samma stol på samma café när jag höll på att somna sittandes, gav jag upp och ringde till hotellet som flygbolaget tipsat om. Jag tog en taxi till Queens där hotellet låg och jag hade ingen aning om vart jag befann mig i förhållande till någonting. Hotellet var ett av de lyxigaste och fräschaste jag bott på. Inte för att jag bott supermycket på hotell i mina dar, men ändå! Jag betalade mina 120 dollar, vilket sved lite men var nöjd med mina två bäddade sängar och min flatscreen tv. Jag skojar inte när jag säger att jag låg minst två timmar i varmvattnet i badkaret och när jag sedan beställde äkta amerikansk "take out-food" och låg där i en av mina kingsize-sängar, dröjde det inte länge innan jag somnade som en stock. Klockan var 20.30...
Så, klockan ringde 03.00 och det vara bara att slå numret till flygbolaget för att se om de skulle lyfta som planerat kl. 06.00. Gissa vad? Det var inställt. Det var inställt!!!! Och gissa vad igen, nästa lediga flyg skulle gå nästa dag kl. 13.00. Just då orkade jag inte ens bli arg utan drog bara täcket uppöver öronen och somnade om. Vaknade igen på torsdag morgon och gick ner för att äta frukost och boka en natt till. Frukost, nja det vet jag inte om jag vill kalla det. Massa enportionsförpackningar i plast och allt slängs i samma sopor. Helt sjukt att de inte är längre utvecklade i miljötänk när de är världsledande i så mycket annat. Sorgligt.
Ännu en dag i ett insnöat New York, hur skulle den spenderas. Kände bara för att stänga in mig och sova, men kunde bara inte med det så jag kämpade mig ut i stormen för att ta tåget in till Times Square. 20 minuter max spenderade jag hoppandes mellan pölar av snöblask och satt sedan på tåget tillbaka igen. Tråkig, jag vet. Men jag orkade bara inte, sneakers och skinnjacka gjorde inte saken bättre och jag kunde som sagt inte shoppa en enda pryl. Det blev badkar och hämtmat igen den kvällen och jag var mer än redo att åka till flygplatsen nästkommande morgon.
To be continued....
Ciao
24-28:e Januari:
Resan fran Stockholm till JFK i New York gick fint och en underbar syn precis innan landning!
Nar jag kom fram drojde det inte lange innan jag var totalt forvirrad. Mitt forsta mal efter att ha tagit mig genom alla sakerhetskontroller och fatt ett OK stamplat i mitt pass, var att fa tag pa Jon som jag skulle halsa pa de tva forsta natterna innan jag den 26:e skulle ta flyget vidare till L.A. Jon bor i New Jersey som ligger i utkanten av New York-omradet kan man saga. Tva tunnelbanebyten och en fantastiskt bultande smarta i huvudet senare, var jag antligen framme och Jon kom och motte mig. Kallt och gratt var det och gammal sno och is lag pa marken overallt man gick, ungefar som hemma sa jag kande igen mig lite iallafall. Men eftersom jag visste att jag om mindre an tre dagar skulle ha solen varmandes i ansiktet gjorde det ingenting, tvartom kandes det sa gott att veta att jag skulle slippa sno och is pa valdigt lang tid snart!
Vi gick till en akta amerikanskt Diner efter att vi lamnat av mina vaskor, och det var gott att bara sitta dar och ata, kanna in stamningen och bara prata engelska, aven om Jon envisas med att prata svenska eftersom han haller pa att lara sig det. Sa han pratade pa mitt sprak och jag pa hans!
Nar vi gick och la oss var klockan runt 12 NY-tid, vilket innebar runt 6 pa morgonen Svensk tid. Sa jag var inte jattepigg om man sager sa, men sov ut ordentligt nasta morgon och var redo for New York!
Men först Peanutbutter and Jelly-lektion:
Vi tog oss in till Manhattan och bara vandrade omkring. Det var ju inte direkt sa att jag kunde shoppa loss med med tanke pa min redan overviktiga vaska, sa vi tog en tur genom stan medan solen sken och manniskorna omkring oss, stressade rusade over gatan med sina to-gokaffe i hogsta hugg...
Jon skulle lamna tillbaka nagra bocker pa biblioteket och det var det absolut storsta och vackraste bibliotek jag nagonsin sett. Och tystaste, man kunde ga runt och bara titta pa den fantastiska arkitekturen och de malade bilderna i taket. En underbar kansla och haftigt att tanka pa hur mycket kunskap, vetenskap och fantasi som kunde fa plats pa ett och samma stalle.
Kvallens middag avnjots pa en jattesot israelisk restaurang, eller det var snarare ett kryp-in vid namn "Hummus Place". Riktigt god mat, och en ny kulinarisk upplevelse for mig. Eftersom Jon ar judisk fick jag ocksa en inblick i och lardom om religionen och dess ritualer och tankesatt. Mycket intressanta och djupa diskussioner blev det, som inte alls hade spraket som hinder utan snarade tvart om, da jag stapplade mig fram pa engelska och han pa svenska. Manga skratt och rättande av grammatiska feltolkningar i var och varannan mening. När klockan började närma sig 8 halv 9 satte min svenskhet in och jag kände att det kanske var dags att tänka på refrängen, eftersom jag ändå skulle gå upp tidigt nästa dag och ta mig till flygplatsen och sen vidare till Los Angeles. Så vi åkte hem och fortsatte våra diskussioner om allt ifrån vädret, till livskriser. En timme från att vi kom hem var allt som behövdes tills dess att min svenskhet var försvunnen och kl 4 på morgonen började jag packa iordning och sov 2 timmar innan jag skulle stiga upp igen.
Väl på bussen till La Guardia Airport några timmar senare kände jag hur lugnet spred sig och jag lutade mig tillbaka med John Mayers ljuva stämma i öronen. Första snöflingan föll och när vi var framme vid flygplatsen var snöstormen ett faktum.
En timmes väntande på att få en ny biljett och när jag väl fick en var det inte förrän kl. 6 nästa morgon. Jag svor lite för mig själv men höll ändå modet uppe. Min första tanke var att stanna på flygplatsen, men efter tre timmar på samma stol på samma café när jag höll på att somna sittandes, gav jag upp och ringde till hotellet som flygbolaget tipsat om. Jag tog en taxi till Queens där hotellet låg och jag hade ingen aning om vart jag befann mig i förhållande till någonting. Hotellet var ett av de lyxigaste och fräschaste jag bott på. Inte för att jag bott supermycket på hotell i mina dar, men ändå! Jag betalade mina 120 dollar, vilket sved lite men var nöjd med mina två bäddade sängar och min flatscreen tv. Jag skojar inte när jag säger att jag låg minst två timmar i varmvattnet i badkaret och när jag sedan beställde äkta amerikansk "take out-food" och låg där i en av mina kingsize-sängar, dröjde det inte länge innan jag somnade som en stock. Klockan var 20.30...
Så, klockan ringde 03.00 och det vara bara att slå numret till flygbolaget för att se om de skulle lyfta som planerat kl. 06.00. Gissa vad? Det var inställt. Det var inställt!!!! Och gissa vad igen, nästa lediga flyg skulle gå nästa dag kl. 13.00. Just då orkade jag inte ens bli arg utan drog bara täcket uppöver öronen och somnade om. Vaknade igen på torsdag morgon och gick ner för att äta frukost och boka en natt till. Frukost, nja det vet jag inte om jag vill kalla det. Massa enportionsförpackningar i plast och allt slängs i samma sopor. Helt sjukt att de inte är längre utvecklade i miljötänk när de är världsledande i så mycket annat. Sorgligt.
Ännu en dag i ett insnöat New York, hur skulle den spenderas. Kände bara för att stänga in mig och sova, men kunde bara inte med det så jag kämpade mig ut i stormen för att ta tåget in till Times Square. 20 minuter max spenderade jag hoppandes mellan pölar av snöblask och satt sedan på tåget tillbaka igen. Tråkig, jag vet. Men jag orkade bara inte, sneakers och skinnjacka gjorde inte saken bättre och jag kunde som sagt inte shoppa en enda pryl. Det blev badkar och hämtmat igen den kvällen och jag var mer än redo att åka till flygplatsen nästkommande morgon.
To be continued....
Ciao
