californicated

och det har i alla år jag kan minnas varit en enda stor ångestladdning för mig personligen när dagarna blir kortare och regnmolekylerna letar sig in exakt överallt bara man sätter foten utanför dörren. Den där känslan av att Sverige inom några veckor går in i nån slags kollektiv depression medan jag förgäves kämpar med att komma upp ur sängen.



Men aldrig har jag njutit så mycket av att ha den där gråa, tråkiga, regniga synen utanför mitt fönster när jag vaknar upp på morgonen. Aldrig har jag sett fram emot att glömma mitt paraply och riskera att bli nerskvätt av de stressade bilisterna på väg till jobbet. Och aldrig, aldrig har det någonsin varit så skrattretande att se och höra alla irriterade och trötta människor i min omgivning klaga på vädret, vädret och åter vädret...

För varje sekund påminns jag om vart jag är på väg. Om exakt 84 dagar sitter jag på ett flygplan på väg till vad som kan bli det största äventyret någonsin!