californicated

                                                                  


Jaha, så då sitter jag på jobbet, 20.04 är klockan, kolsvart utanför fönstret och mysigt varmt med yllekofta och en kopp te här inne. Idag var jag duktig och gick upp mycket tidigare än vad jag hade behövt, för att följa Tea till tåget och åka och träna. Det är ju helt fantastiskt vad det gör skillnad, i alla fall jag mår mycket bättre om jag går upp tidigt på morgonen även när jag är ledig. Speciellt när man drar upp persiennerna och ser solen åstadkomma dessa vackra snökristaller utanför fönstret. En mysigt varm känsla när jag dukar fram frukost till Tea och mig. Det är annat än den känsla vi hade vid elvatiden igår kväll. Jag hade precis gått och lagt mig, Tea höll på och packa sin väska och Miso la sig som vanligt tillrätta, i sin numera trasiga skokartong. När plötsligt Tea viskar: "Hörde du?"
Miso, dumma lilla katt, hörde tydligen något för han rusade upp bakom persiennen i vardagsrumsfönstret och kom inte ner därifrån.

Vi lyssnar lite extra noga och försöker lokalisera vart den kan ha kommit ifrån och då....BANK BANK BANK på fönstret, vårt fönster!!! Vi skriker båda två och jag har plötsligt en livrädd Tea uppflugen bredvid mig i sängen:

- Jag såg en hand...jag såg handen, viskar hon med skräck i blicken. Snacka om att skjutsas tillbaka till 90-talets skräckfilmskvällar, där 90% av filmen sågs bakom skakande fingrar! En liten detalj bara- Nu var det PÅ RIKTIGT !!! Så låg vi där under täcket och tittade ut mot fönstret i vardagsrummet. Bottenvåning+galningar som ramlar omkring i mörkret=läskiga tankar. Har vi låst dörren? Kan man slå in en fönsterruta? Är det nån som behöver hjälp? När den där sista tanken nått oss kom vi överens om att vi nog ändå måste kika ut genom fönstret, trots risken att få en hjärtattack. Så vi tog mod till oss och tassade ut mot fönstret. För att inte "det hemska" skulle få syn på oss släckte vi alla lampor och så gläntade vi på persiennen och tittade försiktigt ut. Ingenting. Bara vit snö. Men mycket riktigt, flera stora mansspår utanför i snön och på bänken som står rakt nedanför mitt fönster hade någon trampat omkring i hopp om att få en och annan godbit till kvällsmat...

Nu är det säkert så att vi bara hetsade upp oss och att "det hemska" bara var en utelåst stackare som behövde komma in i porten. Men tack vare "babyfacemannen" som härjade bl.a just på min granngata här i Majorna, skulle jag aldrig, aldrig öppna dörren för någon okänd människa. 

    http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6088902.ab

Just igår kväll var jag så glad att ha någon hemma med mig. Hade jag varit själv vet jag inte vad jag hade gjort!?

Men nu blir det då några veckor utan sambo, eftersom Tea åkte upp till Värmland. Vi får hoppas att jag klarar mig oskadd innanför dörren ikväll efter jobbet...