californicated

Jag har haft en fantastiskt härlig långhelg uppe hos mamma i Värmland och varit mor och dotter på det det där sättet som bara vi kan vara. skratt.gråt.strunt.allvar.kram.

När jag flyttade hemifrån som omogen, vilsen 16-åring för snart 10 (!) år sen, var det inte alltid jag förstod vilken tur jag haft som har en så fin familj. Det smyger sig på med åren och ibland längtar jag efter att bo hemma igen. Få vara den där lilla flickan som kryper upp i mammas eller pappas famn och bara andas in tryggheten och lugnet.

Men jag är inte den där lilla flickan längre. Jag är en stark, vuxen kvinna som klarar mig på egna ben och som inte behöver sitta i nåns knä. För det mesta i allafall...

Men ibland, när livet känns hårt och tillvaron stormar. Då vet jag att de, hur stark jag än är och hur vuxen jag än blir, alltid kommer finnas här för mig och ha dörren på glänt...

Det ger en enorm trygghet och jag är evigt tacksam för att jag har haft lyckan att ha två så knäppa, knasiga, flummiga och alldeles...alldeles... underbara föräldrar!

 

 

 

 

 

 

 

Jag älskar er...