Fylld av kärlek...och blandade känslor
Att man kan känna så mycket värme och få så många fina ord på en och samma kväll. Ja igår spelade jag min sista föreställning av "The Glory of living". Resten av gänget har nypremiär den 14:e januari, men eftersom jag åker den 22:e så fick detta bli mitt avslut. Det är redan en känslosam och tragisk pjäs, men så mycket som jag kände igår när spelat färdigt min sista scen har jag aldrig känt förut. Separationsångest, de lux. Kommer sakna allt på teatern. Ho, ha hi-uppvärmningen, insupet av energi, den värme och kraft vi ger varandra med handtryckningar innan föreställning.
http://www.youtube.com/watch?v=PmXGtg8u4Bs
Jag kommer sakna flamstrams, dialektimitationer och vulgärsnack bakom scen. Och jag kommer till och med sakna att ligga under sängen med mina handklovar och blåmärken, laddad och redo för att dras ut mot mitt öde...
Men mest kommer jag att sakna alla vackra, goda varelser jag fått möjlighet att jobba med och lära känna under den här tiden. Ni har gett mig så oerhört mycket och mitt självförtroende har vuxit fint tack vare er. Och igår när A kom fram till mig innan han skulle gå hem och sa att jag verkligen blivit en profil i det här gänget, då brände tårarna bakom ögonlocken. Jag är någon. Inte bara på utsidan. En person. Mig själv. Det var jag inte för 10 år sedan. Då var jag en rädd liten skitunge som bara följde med strömmen och var avundsjuk på folk som visste vad de brann för medan min egen olust växte till ångest över att jag kände mig splittrad. Nu är jag också en som brinner och att det betyder mycket, det är det inget snack om!
Kärlek till gänget på GDT!
You rock...
Jag som trodde jag hade full koll och kunde kolla på dig i december...??? Trist. Allt gott till dig over there Sara!
Fina lillasyster! Jag vet hur det känns och lider med dig, men gläds också med vad rollen och upplevelsen har betytt för dig. För mig har du alltid varit någon. Kanske med hjärtat och nerverna på utsidan, men det ska vi vara rädda om. Det är då man kan känna att man lever. Stor kram
Tack själv, det var ett nöje att få jobba och lära känna dig! Och må du finna nya äventyr, utmaningar, tårar, lekar och skratt på andra sidan Atlanten.
Fantastiskt kul att se videon förresten. Vem var det med det röda conversen som filmade och la upp på Youtube?
Marcus, klippet filmades av vår eminenta mumintrio med min kamera, så jag är den skyldiga att publicera det på nätet...kunde inte låta bli, tihi!
Sara, det var det finaste jag hört. Kanske ligger det lite sanning i de orden ändå. Vi får använda vår känsliga benägenhet i konsten, sís! Love
